gino sarfattiGino Sarfatti 1912-1985

Gino Sarfatti föddes den 16 september 1912 i Venedig och var den äldste utav tre syskon. Hans judiska far Riccardo drev ett framgångsrikt företagsnätverk, medans hans mor kom från en rik katolsk borgarklass. Efter sin grundutbildningen studerade Gino marin och flygteknik i Genua. Den politiska situationen i Italien skulle dock försämras drastiskt under tiden varpå hans far vart ruinerad utav det havsembargo som Nationernas Förbund (NF, ersattes utav FN efter kriget) skapade som en del av sanktioner mot landet.

Vid 23 års ålder tvingas Gino att avbryta sina studier varpå familjen 1935 flyttar till Milano. Där försörjer sig familjen på att sälja glaskonst genom ett litet företag vid namn Lumen. Han umgås med Franco Albini, Lucio Fontana, Lica och Albe Steiner. I februari 1939 (samma år som han gifter sig med Jolanda Marazza) grundar Gino Sarfatti Arteluce . Företaget riktar in sig på belysningsutrustning, belysningsapplikationer samt belysning för inredningskomponenter och studios.

Från början har lamporna inget namn men identifieras med ett nummer som är progressivt inom kategorin:
0- Reflektorlampor och speciella väggarmaturer. 50- Speglar med belysning och lampor för badrumsmöbler. 100- Väggarmaturer, 500- Bordslampor, 1000- Golvlampor, 2000- Hängande lampor och 3000- Plafonder.

1939 hyr han en butik på Corso Littorio (som idag heter Corso Matteotti). Men på grund av bombningarna av Milano samt den rasistiska lagstiftningen flyr familjen 1943 till ett kloster i Neggio, nära Lugano Schweiz. Under krigets år förblir Arteluce aktivt men endast inom de ramar som perioden tillåter. Efter befrielsen återvänder Gino omedelbart till Milano och organiserar om företagets produktion.

1950 överlämnar han det konstnärliga ansvaret för Arteluce till Vittoriano Viganò då Gino åker till USA.
1953 blir butiken internationellt uppmärksammad efter att den blivit helt nyinredd utav Marco Zanuso.
1954 vinner modell 559 Compasso d’Oro och modellerna 1063 och 1065 belönas med “Grand Prix” vid X Triennale.
1955 vinner modell 1055 Compasso d’Oro.
1962 blir man tvungen att lämna butiken på Corso Matteotti 12 och flyttar till en ny Arteluce-butik på Via dell Spiga, designad utav Vittoriano Viganò.

Arteluce blev även en mötesplats och ett viktigt forum för många av italiens ledande designers under 50 och 60-talet. Följande arbetade med Arteluce:
F. Albini – F. Helg, C. Belgioioso – Peressuti – E. Rogers, Gianfranco Frattini, V. Viganò, S. Asti, V. Latis, C. Santi, M. Vignelli, I. Parisi, U. Gregotti – L.Meneghetti – G. Stoppino, M. Huber mfl.

Utöver produktionen för detaljhandeln fanns det många storskaliga projekt som exempelvis il Piccolo Teatro di Milano, museumen Museo di Palazzo Bianco di Genova, Museo del Castello di Milano, kryssningsfartygen Michelangelo, Raffaello, Andrea Doria, Conte Biancamano, Sturnia, Vulcania och moskén i Kairouan i Tunisien. Hans största och mest signifikativa opera skulle bli hans sista: Belysningen av hela Teatro Regio di Torino, men framförallt ljusinstallationen i den stora salen som fick namnet: la nuvola (“molnet” på italienska).

1973 bestämmer sig Sarfatti för att pensionera sig och dra sig tillbaka i sin villa i Griante, Comosjön och säljer därmed Arteluce till Flos. Den 6 mars 1985 avlider Gino Sarfatti efter en stroke.

Ginos mästerverk kom att bli den odödliga designklassikern Flos 2097 eller kort och gott Flos Sarfatti som den även kallas. Trots att takkronan 2097 designades redan 1958 är den än idag Flos mest sålda lampa. Detta säger en hel del om Gino Sarfattis otroliga talang…

2097/30 Sarfatti
2097/50 Sarfatti

flos 2097 2097/50 Sarfatti